Sjukfrånvaron syns. Tillbuden syns.
Det som kostar mest gör det inte.
Jag jobbar med mindre bygg-, anläggnings- och industriföretag. Stora nog att ha verklig exponering. För små för att ha någon som äger frågan på heltid.
Ni vet oftast redan var det skaver. Jag sätter siffror på det.
En bot syns i bokföringen. En olycka syns i bokföringen. Det är toppen.
Under ytan ligger resten. Sjukfrånvaro. Personalomsättning. Produktionsbortfall. Höjda premier. Och all den ledningstid som går åt till att släcka bränder istället för att bygga något.
Sen finns den binära risken. En sanktionsavgift kan landa på allt från tiotusen till en miljon. Vid en allvarlig olycka är det ledningen som står till svars.
Det personliga ansvaret går inte att delegera bort.
Ni har vuxit förbi den punkt där någon kunde hålla det i huvudet. Men ni är inte stora nog att anställa någon som gör det på heltid.
Nu ligger arbetsmiljön hos platschefen. Eller hos dig. Eller hos ingen alls, egentligen.
Är du VD eller ägare och har en gnagande känsla av att ni inte har full koll, då är det dig jag hjälper.
Ni vet vad ni riskerar. I kronor, inte i magkänsla.
Ni vet vilka fem saker som väger tyngst, i ordning, och vilka som kan vänta.
Ni vet var ditt personliga ansvar börjar och slutar. Det är oftast den frågan som håller folk vakna.
Ni kan svara direkt när en upphandlare frågar hur ni jobbar med arbetsmiljö.
Och ni slutar dokumentera för dokumentationens skull. Det mesta jag ser är brandkårsutryckning med fina dokument. Det behöver ni inte mer av.
Hur uppdraget ser ut bestämmer vi tillsammans när jag förstått er situation. Vissa behöver en genomlysning och sen ingenting mer. Andra behöver någon som finns där löpande. Jag säger vilket jag tror ni behöver, även när det är det billigare alternativet.
Jag arbetar i projekt, aldrig på timme. Ni betalar för resultatet ni är ute efter, inte för hur lång tid jag sitter med det. Det betyder att ni vet vad det kostar innan vi börjar, och att ni kan ringa mig utan att en klocka startar.
Filip Ridefors. Elva år i bygg och rivning, från golvet upp till KMA.
Jag har stått i dammet. Jag har suttit med Arbetsmiljöverket i rummet. Jag vet hur det ser ut på riktigt, inte bara på pappret.
Min spets är modern olycksutredning. Safety-II och MTO. Istället för att leta efter vem som gjorde fel tittar jag på varför det gick rätt 999 gånger och vad som brast den där gången. Det är så man lär sig något. Att hitta en syndabock är inte att lära sig något.
Jag jobbar operativt med det här varje dag, inte som någon som slutade vara ute i verksamheten för tio år sen.
På ett rivningsföretag byggde jag hela KMA-ledningssystemet från ingenting. Det som fanns när jag började var några dåliga riskbedömningsmallar. Tillbud rapporterades inte alls, utom när en beställare råkade fråga efter det.
Tretton månader senare var företaget BKMA-certifierat. Och för varje olycka fångade vi tjugo riskobservationer och tio tillbud. Risker började elimineras innan något hände istället för efteråt.
Försprång betyder det jag vill ge er. Ett steg före. System före slump.
Nio frågor. Två minuter. Inget säljprat efteråt.
Gör självskattningen